Dutch Baroque Era Painter, ca.1628-1682 Ruysdael's favorite subjects are simple woodland scenes, similar to those of Everdingen and Hobbema. He is especially noted as a painter of trees, and his rendering of foliage, particularly of oak leaf age, is characterized by the greatest spirit and precision. His views of distant cities, such as that of Haarlem in the possession of the marquess of Bute, and that of Katwijk in the Glasgow Corporation Galleries, clearly indicate the influence of Rembrandt. He frequently painted coast-scenes and sea-pieces, but it is in his rendering of lonely forest glades that we find him at his best. The subjects of certain of his mountain scenes seem to be taken from Norway, and have led to the supposition that he had traveled in that country. We have, however, no record of such a journey, and the works in question are probably merely adaptations from the landscapes of Van Everdingen, whose manner he copied at one period. Only a single architectural subject from his brush is known--an admirable interior of the New Church, Amsterdam. The prevailing hue of his landscapes is a full rich green, which, however, has darkened with time, while a clear grey tone is characteristic of his seapieces. The art of Ruysdael, while it shows little of the scientific knowledge of later landscapists, is sensitive and poetic in sentiment, and direct and skillful in technique. Figures are sparingly introduced into his compositions, and such as occur are believed to be from the pencils of Adriaen van de Velde, Philip Wouwerman, and Jan Lingelbach. Unlike the other great Dutch landscape painters, Ruysdael did not aim at a pictorial record of particular scenes, but he carefully thought out and arranged his compositions, introducing into them an infinite variety of subtle contrasts in the formation of the clouds, the plants and tree forms, and the play of light. He particularly excelled in the painting of cloudscapes which are spanned dome-like over the landscape, and determine the light and shade of the objects. Goethe lauded him as a poet among painters, and his work shows some of the sensibilities the Romantics would later celebrate.  Related Paintings of Jacob van Ruisdael :. | Two Watermills and an open Sluice near Singraven (mk08) | Details of Landscape with a footbridge | The Great Forest | Landscape with a Sluice Gate | An Extensive Landscape with Ruins |
Related Artists:
Giovanni Ghisolfi
Italian Painter , ca.1623-1683 He first trained with his uncle, Antonio Volpino. In 1650, together with his friend Antonio Busca, he travelled to Rome, where he studied the great compositions of Pietro da Cortona and for some time frequented the studio of Salvator Rosa. In 1661 he returned to Lombardy and worked at the Certosa di Pavia, decorating a whole chapel with frescoes showing Legends of St Benedict (in situ), and later providing a canvas of St Bruno, which is now in the Certosa library. In the background of this picture Ghisolfi painted a sloping landscape in a style very close to that of Pietro da Cortona. In the following years he evidently established a reputation for landscape paintings with architecture and ancient ruins. In 1664 he was called to Vicenza to execute, in the Palazzo Trissino Baston and the Palazzo Giustiniani Baggio, an extensive series of decorative landscape frescoes (partially destr.; known through photographs). Numerous preparatory drawings for these exist (Haarlem, Teylers Mus.; Windsor Castle, Berks, Royal Col.). In the same period Ghisolfi collaborated with Antonio Busca on a series of decorative frescoes in the gallery of Palazzo Borromeo Arese at Cesano Maderno, near Milan, and later, with Federico Bianchi, in the Villa Litta Modigliani (1680) at Varese. Both these works have been gravely damaged by decay and later repaintings.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Bamboccio
Haarlem 1592/95-1642